onsdag 19 juli 2017

Silverarv

Cerastium tomentosum

En av trädgårdens äldsta växter är marktäckaren silverarv, ändå är den på något sätt ny här.

Vi fick plantor av silverarv redan för mer än 20 år sedan och de trivdes och blommade bra tills gräset från gräsmattan slog in i den rabatten och helt enkelt kvävde silverarven.

Silverarv är en tacksam växt bara den får stå på en ganska torr plats utan vinterfukt och så måste den få full sol.
De silvergröna bladen skvallrar om att detta är en solkrävande växt.


De rester som återstod av våra fordom stora tuvor av silverarv försökte jag rädda för ungefär fem år sedan, genom att plocka bort ogräs från det som återstod av silverarven och plantera in dessa i en annan rabatt.
Tyvärr så är det en rabatt som skuggas av stora träd nästan hela dagen,så där förde silverarven en högst tynande tillvaro, men den överlevde ändå där.

Förra året fick delar av silverarvsmisären flytta till den mest solbelysta rabatt vi har i trädgården.
Och tänk, silverarven belönar oss redan i år genom att blomma för första gången på mycket länge.

Därför känns silverarv som en ny växt i trädgården, trots att det är samma växt som vi fick för länge sedan.


Så av detta har vi lärt oss att för att lyckas med silverarv i trädgården så måste man hålla undan gräs som annars lätt konkurrerar ut plantan, den klarar ingen vinterfukt och den vill växa i full sol.
Om man kan ge detta till sin silverarv, ja då är det inget problem för denna sydliga växt med ursprung från Italien att klara vintrarna så långt norrut som här i Norrbotten.

Så till sist en mycket suddig bild på den första silverarven i vår trädgård innan gräsmattan slog in och kvävde de flesta perennerna:

1995
En tuva med silverarv längst ned till höger i bild.

En släkting till silverarv är fältarv, den växer vild i vår by på några få öppna och ljusa platser, även den har vi i vår trädgård.
Läs mer om vår fältarv här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar