söndag 21 augusti 2016

Syddracena

Cordyline australis 'Purpurea'

Den rödbladiga syddracenan är nog den växt som mest kryddar trädgården med en känsla av sydligare breddgrader då den med sin form och färg inte liknar något annat som vi har här.


Syddracenan är nog den växt här hos oss som har sitt ursprung allra längst ifrån vår del av världen, för syddracena växer vild i de södra selarna av Nya Zeeland.
Jag sorterar växten direkt under "sommarblommor" då den på inga villkor klarar de kalla vintrar vi har i Sverige.
Men många fler av våra andra sommarblommor här är betydligt vekare för den första frosten än denna växt, som ska klara några minusgrader utan att ta skada, men så mycket kallare än runt -5º C under en kort stund vill den inte ha, för då tar de vackra bladen skada av frosten.


Jag gillar den mörka färgen och den vassa formen på bladen, det är det närmaste man kan komma om man vill ha en palm i sin trädgård till ett rimligt pris.
Jämfört med många andra lika stora palmer som man kan välja att köpa till sin trädgård så är syddracenan oftast mycket billigare i handeln.


 Men nu är snart sommaren slut, och det innebär också slutet för vår syddracena.
Jag vet att den inte klarar omställningen till torrt och varmt inomhusklimat då den stått utomhus hela sommaren, dessutom tar den stor plats inomhus, och kommer med alla sannolikhet torka i bladtopparna och dra på sig ohyra som spinn eller trips om den flyttas inomhus.
Denna växt skulle nog klara sig bra i ett orangeri där den fick övervintra ljust och svalt.
Men något orangeri har vi inte här.
Kanske jag flyttar in den i växthuset när nattfrosten blir för svår, då klarar den ju några veckor till innan kylan slår in även där nattetid.



Men den är ju så fin än, så jag kanske ändå försöker att flytta den inomhus, trots att jag vet hur illa de trivs med mörker och torr luft.

Men några dagar till får den stå ute i trädgården och ge en känsla av sydligare breddgrader här innan frosten och kylan drar in över vår del av landet.


onsdag 17 augusti 2016

Gula smultron

Fragaria vesca 'Yellow wonder'
Nu när de vanliga röda smultronen snart gett årets skörd så kommer det gula smultronet med mogna bär.  Det tog ett tag innan jag kom ihåg att jag planterat in en planta med gula smultron där vid de röda, men så när bären såg fullmogna ut utan att bli röda så kom jag ihåg att jag har en planta med gula smultron där.


Plantan med de gula smultronen är lite större än de andra smultronplantorna.
Nu har den klarat två vintrar här i vår trädgård, så den är fullt härdig även här.


De gula smultronen lämnas ifred av både fåglar och barn då de kanske tror att de bären är omogna.



Bären från den gula smultronplantan blir även större än de vanliga smultronen, men de smakar ungefär likadant, möjligen kan jag tycka att det gula smultronet har lite sträv "jordgubbesmak" jämfört med de röda smultronen.


söndag 14 augusti 2016

Klematisbladstekel

Rhadinoceraea ventralis

Klematisbladstekelns larver äter bladen på småblommig klematis, i detta fallet en alpklematis och en sibirisk klematis som blir praktiskt taget kalätna varje år av detta otyg till ohyra.
Klematisbladstekeln kom in i vår trädgård för ungefär 20 år sedan, och de har hittills varit omöjliga att få bort. De kom samtidigt som farsoten aklejgallmyggan som även de finns kvar i trädgården, trots försök att bryta dess livscykel.


Varje år är de likadant, helt plötsligt så blir bladen våra småblomiga klematis nästan helt uppätna av dessa glupska larver.


De otäcka larverna sitter gömda på bladens undersidor och äter tills det endast är bladskaftet kvar, så kryper de sedan över till nästa blad och fortsätter att äta.



De gröna och väl kamouflerade larverna verkar inte ha några naturliga fiender alls, inte ens fåglarna har räknat ut vilket skrovmål som döljer sig under det som finns kvar av våra klematis.


Jag har förut om åren försökt att skaka loss larverna från plantorna som blir angripna, klippa bort de angripna kvistarna och jag har provat att spruta med såpvatten, men inget av det har påverkat klematisbladstekeln alls. De kommer tillbaka med full kraft år för år ändå.

Nu har jag gett upp. Men kanske jag skulle prova tipset att strö ut myrr under de angripna plantorna?
Kanske det tar död på larverna i sina puppor?
Men jag är inte så förtjust att strö ut mängder av sådant gift där.


Klematisbladstekelns larv övervintrar som puppa i jorden under plantan, för att nästa år återuppstå som en liten stekel, (typ "fluga") som flyger upp till alpklematisens- och till den sibiriska klematisens grenar och lägger sina ägg i späda grenar.
När äggen kläcks så äter sig små larver sig ut ur grenen för att raskt därefter börja kalasa på bladen tills inga blad återstår.
När de är mätta släpper de taget och faller till marken, där de kryper ned och förpuppas i väntan på nästa år. och så håller de på, år för år.

Mer information om denna hemska insekt hittar du hos odla.nu

fredag 12 augusti 2016

Krusbladig renfana

Tanacetum vulgare 'Crispum'

Det är vissa växter som ger skönhet genom sina vackra blad, den krusbladiga renfanan är en sådan.
Bladen påminner om persilja, men är betydligt högre, nu runt halvmetern hög.


Den krusbladiga renfanan kallas också för munkrenfana ibland, kanske för att den är en gammal kulturväxt som sedan länge odlats som brännvinskrydda och som doftväxt.
Kanske den rentav fanns i de gamla klostren på medeltiden?
Namnet munkrenfana antyder ju det, men vem vet?

Växten kallas även för 'gubbaskägg'.


Den vanliga renfanan har vi också, men i trädgårdens utkanter, vid de utvisade lupinerna.
De sprider sig lika friskt som lupinerna och får därför stå långt från trädgårdens rabatter.

Om den krusbladiga renfanan fröar av sig så kanske det mest blir vanlig renfana?
Men jag hoppas på fler krusbladiga renfanor.


Vår planta fick jag för snart 20 år sedan av min vän Simon, jag fick ta en del av plantan som fanns i hans trädgård.
Sedan dess har vår krusbladiga renfana vuxit på den plats där jag då planterade den, på en alldeles för skuggig plats.
Den krusbladiga renfanan har protesterat genom att vägra blomma, och den har sett helt tanig och bortglömd ut mellan andra höga perenner.

Vår gamla grillplats, nu en rabatt för torktåliga solfantaster.
Vi slutade använda grillplatsen då vårt växthus byggdes lite för nära den.

Egentligen är platsen vigd för havtorn som har svårt att trivas i vår trädgård, men på denna väl dränerade stenomgärdade gruskulle så övervintrade en havtornsbuske snällt utan att frysa ner.
Förra året fick den krusbladiga renfanan flytta till trädgårdens soligaste "rabatt", och se det gillade den.
Den blev tät och fin, och som tack för den ljusa placeringen så belönar den oss nu med blommor i år.
Men det är ju inte de enkla blommorna som är behållningen med denna renfana utan de krusiga bladen.
Blommorna är mer ett tecken på att plantan trivs.


Tack än en gång Simon för denna fina växt.

onsdag 10 augusti 2016

En orm i paradiset.


Jag har hört att det går att skrämma fåglar som äter av jordgubbar med en leksaksorm.
Nu är det inget jätteproblem här hos oss med skadade jordgubbar, fåglarna är redan på sin vakt här eftersom vi har katter på gården, men nog händer det ibland att någon trast hackar i någon jordgubbe.

Jag köpte en grå gummiorm i en leksaksaffär, och för att få den att mer likna en huggorm så målade jag på det svarta zick-zack mönstret med en tuschpenna.
Det ser mer realistiskt ut då, och kanske den är mer skrämmande för fåglarna med det mönstret.


Nu har jag lagt den målade gummiormen vid smultron- och jordgubbsplantorna.
Kanske det fungerar?

Jag själv hoppade till då jag sedan gick förbi där och såg gummiormen.
Då hade jag redan glömt att jag nyss lagt dit den.

I vår trädgård har jag aldrig sett någon riktig huggorm, jag såg en på vägen några hundra meter bort en gång för 26 år sedan, men en granne som ofta är ute och går har sagt att hon sett orm då och då.


Nu ligger den där och ser förhoppningsvis otäck ut för trastar som flyger förbi i jakt på godsaker.

måndag 8 augusti 2016

Barbros perenner.


Det finns en liten handelsträdgård i byn Pålberget längs vår väg mot Piteå.
Det är en av de handelsträdgårdar som jag gillar bäst här i Norrbotten.


Hos Barbros perenner har jag förut om åren hittat lite udda och för mig okända växter, sådana som man inte finner hos de flesta gardencenters.
En utflykt till Barbros perenner fanns därför med i sommarens utflyktsplaner.


Om det inte vore för att bristen på lediga platser för nya växter i den egna trädgården var så stor, så hade jag kunnat köpa på mig väldigt mycket fint.




En vacker berberis, eller varför inte ett judasträd?
Men jag tror nog att ett judasträd skulle ha problem med det bistra klimatet i min egen trädgård.
Men det är bedårande vackert.
Kanske jag ändå skulle köpa ett och odla i kruka?

Judasträd Cercis can. 'Forest Pancy'

Rosa 'Lambert Closse'

Just nu har Barbro halva priset på alla rosor och 60% på utvalda perenner.

Rosa 'Morden Ruby'

Jag köpte själv en av rosorna på bilden ovan.
Den enkla vita rosen här under är också fin, kanske jag köper en sådan en annan gång om de finns kvar.


Läs själva mer om denna handelsträdgård på Barbros hemsida.


Barbros egen trädgård just bredvid den lilla handelsträdgården är även den fylld med vackra växter.


lördag 6 augusti 2016

Nejlikros

Rosa rugusa 'Pink Grootendorst'

En ny ros i vår trädgård är en nejlikeros, som troligtvis fått sitt namn av att blommorna till viss del påminner om nejlikor.
Är den inte underbar?

Nejlikrosen är en vresros, och har bra härdighet, och jag läste först att den ska klara sig i svenska växtzon 7. Men när jag läste att den är från Holland så kollade jag upp hur härdigheten är med den rosen, och hittade den i boken rosor i norr av Leif Blomqvist. I boken anges denna ros som härdig för svenska växtzon 5. Men med ett skyddat läge så kan rosen bli fin även här får jag hoppas.



Vårt nya exemplar är ännu liten och spretig och skulle knappast vinna någon skönhetstävling i växtform, men så är det ju när man är sist ut på rean, man får fynda bland det som finns kvar.

Men vad är en växtjägare utan visioner?
Jag ser framför mig en stor rosenbuske översållad med blommor som liknar nejlikor och som faller som snöflingor till marken sedan då de blommat färdigt..

Nejlikrosen fyndade jag hos Fagernäs trädgård i Boden som nu har halva priset å buskar, träd och perenner






torsdag 4 augusti 2016

I dagens tidning...

Rubriken- en sanning med viss modifikation...

En kompis satte kaffet i vrångstrupen av förvåning i morse, och en av mina systrar meddelade mig en aning överraskad att jag är med i dagens tidning.

Jo, så är det.
Jag vet själv inte om det är bra eller dåligt med sådan uppmärksamhet, men jag hoppas att mitt trädgårdsintresse kan inspirera andra att våga testa olika växter, så vi kan byta erfarenheter så småningom med varandra.
Jag själv har än mycket kvar att lära om ämnet.

Så här ser mittuppslaget ut i dagens NSD:


Vill du läsa reportaget på NSD webben så kan du göra det här.

Jag i vårt trädgårdsland. Bild från NSD webben. Foto: Lena Leffler.
När jag först fick frågan att vara med i tidningen så föreslog jag att även min granne Gerhard skulle vara med i reportaget och de berättelser från förr som han förut har berättat för mig, och som jag har skrivit ned här på bloggen.
Läs berättelserna från Gerhard här.

Läs övriga berättelser från byn här.

Reportaget om Gerhard kan du läsa här: Favorit är spökhunden.

Gerhard och jag. Bild från NSD webben, foto: Lena Leffler


Längre ned i högerspalten här på bloggen finns en lista med länkar till bra och lärorika trädgårdsbloggar.


Ha en go´kväll!



tisdag 2 augusti 2016

Ampeljordgubbe


För första gången så testar vi en ampeljordgubbe.
Den växer i en hängande kruka, och bären hänger ned i långa revor från plantan.

En sådan jordgubbe går ju därför utmärkt att odla för de som har balkong istället för en trädgård, om man vill odla jordgubbar, trots att man saknar ett jordgubbsland.


Vår yngsta son är så förtjust i jordgubbar, och han ville absolut ha en sådan hängande jordgubbsplanta då han följde med in hos vår närmaste handelsträdgård för en tid sedan.
Eftersom jag sedan en tid faktiskt funderat på att köpa en sådan, så köpte vi en planta.


Nu mognar bären allt eftersom, och de är riktigt tjusiga där de hänger.
Men snart är det dags för att plocka några och äta.
Det vore ju synd om de skulle bli övermogna och falla lös från plantan så de skadas.
Men att äta jordgubbarna från denna utan att fråga yngste sonen om lov, nej, det går inte för sig.
Det är ju han som äger jordgubbarna, om vi andra är snälla så får vi smaka av dem.


Jag vet inte om denna ampeljordgubbe klarar att övervintra som de andra jordgubbarna i trädgården, men till hösten ska jag plantera denna vid de andra och hoppas på att den vill övervintra utomhus här i norr.


Ampeljordgubben med ampel köpte vi hos Fagernäs trädgård i Boden,

fredag 29 juli 2016

Duchesse de Montebello


En av trädgårdens snyggaste rosor blommar nu. Kanske är rosen som snyggast just när knoppen öppnas innan blomman helt slår ut.

När vi fick rosen så fick vi veta att den hette 'Grevinnan av Montebello' men det är mest troligt en Duchesse de Montebello som vi fått.


Duchesse de Montebello räknas som härdig för svenska växtzon 5, men vi har vår ros i skyddat läge mot södervägg, så den hankar sig fram, men fryser ofta ned under vintern.
Trots att vi haft rosen i mer än 20 år så är den ännu ganska liten, men det beror nog på att den inte riktigt kan utvecklas så bra i vårt kalla klimat.


Men jag är glad att denna ros ändå överlever här i norr, och den blygsamma blomningen är en riktig höjdpunkt som är lika omtyckt av oss som de andra rosornas blomningen.


Vissa år då det regnat mycket så har rosens blommor och även knoppar blivit bruna och fula av fukten.

Men i år blommar den fint, om än en aning blygsamt.