söndag 19 mars 2017

Brännberg


Idag gick vi en promenad in till byn, och jag passade på att fotografera för att få bilder till ett inlägg här. I vår trädgård händer just ingenting nu, så här visar jag några bilder från byn där vi bor.

Som synes har vi gott om snö kvar.


Brännberg med Brännberget i bakgrunden.

Mitt i byn finns den fd. skolan med lärarbostad bredvid, och den gamla butiken där nu byalokalen finns.

Rakt genom den gamla byakärnan går den väg som vi ungar i byn alltid kallade "Lillvägen" även om det aldrig varit vägens officiella namn så är vi många som kallar den så än idag.
Rakt fram fanns stora björkar som var samlingsplats för byns ungar på 1970-talet.


Järnvägen passerar rakt genom byn.

Här fortsätter sedan vägen mot Åkerholmen.


Det här är byns äldsta bostadshus.


En av byns nyare byggnader, en rekonstruktion av en gammal villa som brann för ganska många år sedan.



Här är den fd. Kronjägarbostaden.

Byn var ju på något sätt ett centrum för denna del av kommunen, och det var skogen som gav arbete, här fanns även förut ett ganska stort sågverk som stängde i slutet av 1990-talet.
Det har stått tomt sedan dess, och för några veckor sedan brann några byggnader där.
Bilden här under är några veckor gammal:


Röken från branden sågs från långt håll.



Från byn så går vägen hem till oss genom skogen.


På vägen hem passerar jag ett gammalt härbre som finns hos en granne.
Det är den enda byggnad som finns kvar från den gamla bondgård som en gång fanns där, och just detta härbre är kanske byns äldsta byggnad.
Mest troligt så fanns härbret redan här på den gård som var tvungen att rivas då järnvägen drogs genom byn och grusåsen grävdes ut för att få material till banvallen.
För när den "nya bondgården" byggdes upp i slutet av 1800-talet så hamnade härbret bakom själva mangårdsbyggnaden.
Den ursprungliga mangårdsbyggnaden skall ha funnits ungefär där jag stod när jag fotograferade, där vägen till vårt hus nu går.


Vårt hus.

Avslutar med en selfie i vårt vinterland där tystnaden är påtaglig och närmaste butik finns två mil bort.



Klart att det finns mer att visa i byn, men detta får räcka för denna gång.

onsdag 15 mars 2017

Månadens läsare i AoT


Jag har blivit månadens läsare i tidningen Allt om trädgård.
Kul!
Det är inte mycket annat trädgårdsrelaterat här, då trädgården ännu täcks av snö.

Att läsa trädgårdstidning passar som bäst just nu för att ladda upp inför våren.


Allt om trädgård har jag nu läst i många år, det var den tidning som jag lusläste varje nummer av i kanske mer än tio års tid då mitt trädgårdsintresse vaknade.

tisdag 7 mars 2017

En glimt av den bortglömda trädgården.



En gång fanns en trädgård som jag ofta besökte, en trädgård där jag kunde vila mina tankar och finna energi till vardagen.
Den trädgården gled så sakta in i glömskans dimma sedan den försvann in i vintermörkret och gömdes under flera decimeter snö.
Den trädgård som nyss var här är borta.


Men den återvändande solen och varma vindar fick fragment från den svunna trädgården som fanns att väcka minnen till liv.
Minnen från den trädgård som jag älskade och som ännu finns kvar här, även om den till synes är borta nu.


Några fragment som blottas av blidan är gröna.
Tänk att den trädgård som fanns här var full av gröna nyanser.

Nu lyser det tillfälligt blottlagda gröna mot den vita omgivningen.
Var det så här trädgården var?
Grön och fin?

Vintermörkret berövar mig trädgården år för år, och jag tappar känslan av det gröna och av tillväxtens kraft.


Men allt finns kvar här, det är bara väl dolt av vintern, och sakta börjar minnet av frösådder under snön att klarna, tillsammans med andra trädgårdsprojekt som var alldeles nyss, men ändå så länge sedan.
Svällande knoppar på en kvist tibast skänker hopp och tröst om att allt snart börjar om igen.


Jag anar vårens ankomst med de varma vindar som kom och fick minnet av trädgården att klarna.
Det spritter till i odlarnerven en stund.
Min själ får tröst trots den mörka och kalla vintern.

En tillfällig tröst som ger hopp om en ny tid samtidigt som snön åter börja falla.


torsdag 12 januari 2017

Kung Bore


På en hög av snö sitter nu den senaste snöfiguren.
Det är självaste Kung Bore som med sin stav ser till att vintern håller ett hårt grepp om vår del av landet.

Gårdagens varma väder resulterade i två nya snöfigurer i trädgården efter att äldste sonen gått ut och börjat arbeta med snön själv. Jag gick ut och hjälpte honom, vi höll på tills Kungen av sömnen 'John Blund' vann över vårt försök att bygga färdigt tronen som Kung Bore skulle sitta på.

Ikväll är det åter minusgrader så bygget av tronen och nya snöfigurer får vänta.


Ha en bra vinter!


lördag 31 december 2016

Vinterpaus


Ni som brukar titta in här har kanske noterat en viss stagnation här på bloggen, då det från att ha blivit färre och färre nya inlägg praktiskt taget stannat upp helt och hållet.

Inget allvarligt har hänt mig, jag har nog bara behov av att pausa här ett tag på bloggen.
Jag börjar dessutom ett nytt jobb på måndag då jag är tjänstledig i ett halvår nu.
Kanske jag lagt fokus på annat än trädgården nu?

Som om det inte skulle räcka med det så har jag även blivit sämre och sämre på att läsa andras fina bloggar, det är därför som jag inte har kommenterat andras bloggar på ett tag.
Ni får ursäkta mig för det.


Idag var jag ute och fotograferade i vår trädgård, men inte mycket mer än den vita snön finns att visa, och det är väl nog så exotiskt för alla ni som bor i ett lite mildare klimat än mig skulle jag tro.
Men knappast exotiskt för mig.


Det känns som om trädgården har försvunnit under snön och i mörkret, för vi har inte så många timmars dagsljus, och skogen i söder skuggar så vi har än inget solsken i trädgården, det lär dröja flera veckor innan solen orkar upp ovanför horisonten i söder.


 Nu har vi haft plusgrader i två dagar, så här är mest is nu, speciellt på vägarna.




Vissa små träd syns bra mot den vita snön, men mentalt sett så försvinner trädgården med vinterns intåg, och det blir värre för vart år som går.

Den odlarglädje som växthuset representerar har jag nu nästan helt glömt bort, och att börja med frösådder nu på vintern känns främmande och för besvärligt.
Hjälp!
Vad har hänt mig?


Ikväll så regnade det på snön, jag och äldste sonen gick ut och hann bygga en isbjörn av snön innan temperaturen sjönk till den grad då snön inte längre går att forma skulpturer med.
Det kylde på snabbt, så det blev bara en skulptur ikväll.



Trots minskad aktivitet från min sida här på bloggen, så vill jag passa på att önska Er alla ett Gott Nytt År!

lördag 19 november 2016

Restaurangen är stängd.


Traktens fåglar har redan insett att det knappast går att finna mat i vår trädgård längre, vi slutade mata fåglarna redan innan vintern förra året och sedan dess har de annars så välfyllda fågel-matar husen stått tomma och öde..
Inga fler frön, jordnötter eller talgbollar går att finna här längre.


Vi hänvisar fåglarna till vår granne 150 meter bort om de skulle klaga.
Där står fågelmatningshusen fyllda till bredden som vanligt.


 Men inte hos oss.


 Här ekar det tomt mellan träden, inget fågelkvitter alls.






Till och med vårt fågelbad har blivit till en plats som knappast lockar småfåglar längre, helt fruset till is.

Ett och annat bär går säkert att finna här i vår trädgård för hungriga fåglar, men inget annat.



Kanske ni tycker att jag blivit ovanligt kallhjärtad och inte längre bryr mig om traktens småfåglar?
Kanske det är så, men jag vet att de får mat hos grannen en bit bort, och jag vet också att fåglarna spiller och dräller omkring med frön och bitar av jordnötter till den grad att alla traktens sorkar lockas hit av vetskapen eller doften av den fågelmat som fallit eller blåst till marken.

När sorkarna väl kommit hit så fortsätter de att kalasa på många av trädgårdens växter,
och att se skador av sorkarnas härjningar sedan då snön smälter bort är inte kul.

Så har det varit förr, läs om den senaste gången här.

Men inför förra vintern så slutade vi att mata fåglarna, och skadorna av sorkar på buskar och träd upphörde direkt.

Så därför slutar vi med att locka hit alla sorkar med fågelfrön, och vi hoppas därför få ha buskar och träd ifred.
Det blir dessutom billigare, då fågelmaten blivit dyrare för vart år, och om små buskar och träd klarar sig undan hungriga sorkar så blir det ju också billigare då jag slipper att köpa nya.

På vissa träd fungerar gnagskydd bra, men sådana är svåra att fästa på en lågt förgrenad buske.

Jag saknar såklart fåglarna, men vill absolut inte locka hit traktens sorkar, så jag antar att jag får gå över till grannen då min längtan att få se småfåglar blir för stor.



Så här ser det ut i vår trädgård nu.

Viktigt att tänka på är att om du börjat att mata fåglarna vintertid så bör du fortsätta med det fram till våren, så de inte stannar kvar och väntar på mat och svälter och fryser ihjäl när ingen mat kommer.

Nu tror jag ju ändå att eftersom fåglarna välsignats med vingar och flygförmåga så kommer de att flyga till en annan plats där mat finns, de inhemska stannfåglarna är ju inte helt hjälplösa även om du skulle glömma lägga fram frön någon dag.

onsdag 2 november 2016

Tuja

Thuja occidentalis

I gjutjärnsurnorna vid entrén står två tujor och skänker viss grönska denna tid på året.
Tuja som ju är en relativt vanlig och alldaglig växt i större delen av landet har svårt att överleva här i norr om den planteras på fel plats.

På platser här där marken är fuktig och tjälen ligger kvar om våren dör tujan, då den inte kan dra upp vatten från rotsystemet från den hårt frusna marken.
Speciellt illa är det om den planterats på en plats där solen lyser om våren.


Vår största tuja står vid husets norrvägg, så den slipper den värsta vårsolen.
Men den tujan börjar bli lite för stor där vid väggen, så den måste vi nog snart ta bort därifrån.


Det finns några stora tujor i Boden, så helt omöjligt är de ju inte att odla här i norr, men jag har haft problem att etablera tujor som jag planterat i fullt solsken.

Tuja med ursprung från Nordamerika är trots allt ganska ovanlig som större träd här i Norrbotten.


De tujor som växer i gjutjärnsurnorna hos oss hade jag planterat i en sandsluttning förra vintern för att de inte skulle frysa fast i marken och frystorka om våren, och det fungerade perfekt, de båda plantorna övervintrade utan skador så jag kunde plantera tillbaka dem i urnorna i våras.
Sandjorden i sluttningen binder inget vatten som kan frysa till is under vintern.

Om jag hade lämnat kvar dem i gjutjärnsurnorna hela vintern så är jag ganska säker på att rotsystemet skulle ha frusit ihjäl,om inte så hade de säkert fått skador då de frystorkat av att jorden i urnorna blivit frusen till is.

Förut hade vi  parkrhododendron i urnorna, men de är svåra att övervintra här i norr, men jag har ju aldrig testat att övervintra dem på detta sätt förut.

Säker övervintring av tuja i norr, tillfälligt planterade i en sluttning med sandjord.
En butik i Boden har de senaste veckorna sålt ut tujaplantor för bara 40 kronor styck, och jag köpte tre plantor för att ha två nya mindre till urnorna nästa år, samt att göra ett nytt försök på friland.

Kanske jag till slut kan hitta en plats här där tuja trivs bra? 

Nya tujor till nästa säsong.

lördag 29 oktober 2016

Swedenborgs lusthus


I Stockholm finns ett lusthus med en historik som får andra lusthus att blekna i jämförelse.


Lusthuset ägdes på 1740-talet av Emanuel Swedenborg och fanns då på Södermalm, mellan Hornsgatan och Krukmakargatan, nära Torkel Knutssongatan.

Swedenborg var vetenskapsman som blev mystiker, andeskådare och religiös förkunnare, känd för sin förmåga att kunna se sådant som vanliga människor aldrig ser, och ha en kontakt med andevärlden som få har.
Han blev en dåtidens kändis då han gav hjälp till de som behövde det.
Dit vallfärdade folk som behövde hjälp att hitta borttappade saker eller för att skåda in i framtiden.


Det sägs att Swedenborg hade de flesta av sina andliga upplevelser i detta lusthus, där han även hade sitt bibliotek.



Det sägs att han under en resa till Göteborg fick en förnimmelse om kaos och kalabalik från hemmet, då kvarteren bredvid raserades av en stor brand, men han blev plötsligt lugn och kände att hans egen gård var utom fara.
Mycket riktigt, den eld som tagit en stor del av området, stannade just innan den nådde hans eget hus.
Elden blev känd som den stora Mariabranden den 19 juli 1759.
Läs mer om den branden här.


Rosengården, Skansen

Vid en senare ombyggnad av kvarteren revs gården, men lusthuset flyttades till Skansen 1896 där det står än idag.

Vem vet vad som döljer sig därinne för oss vanliga människor?


Källa: Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen av Stig Lindell ( Rabén Prisma 1993)